Den kommer nästan alltid, oftast mot slutet när du börjat slappna av: "Vad skulle du säga är din största svaghet?" Och plötsligt sitter du där och väljer mellan att låta perfekt eller att sänka dig själv. Båda är fel svar.
Det finns ett tredje sätt. Det bygger på att du förstår vad rekryteraren faktiskt fiskar efter, och att du kommer förberedd med en mening du redan tänkt igenom.
Rekryteraren testar inte din svaghet, utan din självinsikt
Ingen förväntar sig att du saknar brister. Det de vill se är om du känner dig själv tillräckligt bra för att sätta ord på en, och om du är typen som gör något åt den.
Ett svar som "jag är nog för mycket av en perfektionist" faller platt direkt. Alla har hört det, och det låter som en förklädd skryt. Rekryteraren registrerar att du undvek frågan. Ett svar som "jag är dålig på deadlines" är ärligt, men det ger dem en konkret anledning att tveka. Du behöver landa mittemellan.
Undvik de tre svaren som avslöjar att du inte förberett dig
Det finns några klassiker som får erfarna rekryterare att himla med ögonen:
- Den förklädda styrkan. "Jag jobbar för hårt." "Jag bryr mig för mycket." Det låter inövat och undvikande.
- Den diskvalificerande. Att nämna en svaghet som är själva kärnan i jobbet. Söker du en säljroll, säg inte att du har svårt att ta kontakt med folk.
- "Jag har inga." Tolkas som bristande självinsikt, inte som självförtroende.
Poängen är inte att gömma sanningen. Poängen är att välja en riktig svaghet som inte sänker just den här ansökan.
Formeln: en ärlig brist plus vad du gör åt den
Bygg svaret i två delar. Först en genuin svaghet, konkret nog att kännas äkta. Sedan det aktiva steget du tagit för att hantera den. Det andra ledet är det som avgör.
Svaghet + konkret åtgärd + resultat hittills.
Det gör att samtalet vänder från vad du inte kan till hur du utvecklas. Och det är precis den signalen som får en rekryterare att luta sig fram.
Välj gärna en svaghet som du redan är på väg att bygga bort. Då blir andra halvan av svaret sann utan ansträngning, och du slipper hitta på.
Ett konkret exempel du kan bygga om
Säg att du har lätt för att ta på dig för mycket och har svårt att säga nej. Så kan det låta:
"Min svaghet är att jag gärna säger ja till för mycket. Jag vill hjälpa till, och förr ledde det till att jag satt med tolv saker samtidigt och gjorde ingen av dem riktigt bra. Det jag gjort åt det är att varje måndag skriva ner mina tre viktigaste uppgifter för veckan, och innan jag tackar ja till något nytt stämmer jag av mot dem. Numera vågar jag säga 'det hinner jag på torsdag' istället för ett stressat ja. Jag är inte i mål, men jag levererar jämnare nu."
Märk hur det fungerar. Svagheten är verklig och mänsklig. Åtgärden är konkret, inte ett löfte utan en vana. Och den sista meningen erkänner ärligt att arbetet pågår, vilket gör hela svaret trovärdigt.
Byt ut innehållet mot din egen situation. Kanske är det att du ogärna ber om hjälp, att du fastnar i detaljer, eller att du drar dig för att ge kritik. Vilken det än är: para den med ett steg du faktiskt tagit.
Öva högt, en gång räcker långt
Skillnaden mellan ett svar som känns äkta och ett som låter inövat handlar ofta bara om att du sagt det högt en enda gång innan. Sätt dig kvällen före och formulera din mening. Inte för att memorera den ord för ord, utan för att slippa leta efter den mitt i intervjun.
Då blir den svåraste frågan istället det ögonblick där du visar mest självkännedom av alla kandidater. Vill du finslipa svaret tillsammans med resten av dina intervjufrågor kan Hiired hjälpa dig att förbereda dem innan du sätter dig i rummet.